Naturparadiset i Haiko –
landsbygd vid havets strand

Herremannen, som från den idylliska stranden målade havet, förevigade Haikos lummiga natur under totalt tjugosex somrar. Efter att en gång ha förälskat sig i Haiko, återvände konstnären varje sommar från Paris livliga vimmel till skärgårdslandskapens omfamning. Trästadsidyllen i Borgå och skärgårdens skimrande landskap närde Edelfelts konstnärssjäl och fick honom att förhärliga sin hemtrakt. Denna kraftiga idealisering av och starka kärlek till Haikotrakten förflyttades som starka känsloladdningar till hans målningar. Landskapen i Haiko gav konstnären en möjlighet att avbilda både den finländska skärgårdsnaturen och det nätta parisiska societetslivet

En terrass med utsikt mot Haikos sommar

Albert Edelfelt, Från trädgården på Haiko, 1880, oljemålning. Privat ägo. Foto: Katja Hagelstam.

Somrarna i villan i Haiko erbjöd konstnären en möjlighet att vila och samla krafter för Paris. Framför allt var det en vistelse i familjens sköte. Verket Från trädgården på Haiko är en avbildning av stämningen från en varm sommareftermiddag. Framför verandan på Villa Edelfelt krattar en flicka iklädd halmhatt, ljusröd klänning och röda strumpor; det är konstnärens syster Berta Edelfelt. Villans veranda var ett idealiskt sommarrum. Därifrån hade man utsikt mot hemstranden och den skimrande fjärden. Där kunde man sitta och läsa i skuggan, utan att behöva oroa sig för att bli solbränd, samtidigt som man vakade över barnens lekar. På glasverandan sitter en kvinna med hatt, Alexandra Edelfelt, som ser på medan Berta krattar. Villans trappor var en terrass med utsikt mot hela Haikos sommar.

Systrarna stod ofta modell för Edelfelt och som belöning fick de det senaste modet från Paris: hattar, klänningar, skor, parasoll, rentav parfymer. Systrarna var Haikos mest moderiktigt klädda sommargäster. I ett brev till sin mor i juni 1882 påpekar Edelfelt:

 Om jag kunde förlita mig på att mina systrar skulle vilja sitta modell för mig när jag kommer hem, skulle jag beställa till dem fina dräkter, men endast på dessa villkor – egoist som jag är.

Villa Edelfelts trädgård –
en symbol för frihet och förgänglighet

Albert Edelfelt, Utsikt från verandan på Haiko, 1896, akvarell. Borgå Museum. Foto: Jan Lindroth.

Den finstämda akvarellen från Haikos somriga veranda påminner om ett sydländskt paradislandskap. Från balkongen öppnar sig en förbluffande exotisk vy över Haikofjärden med frodiga växter och prunkande blommor. Man kan föreställa sig att trädgården påminde Edelfelt om hans resor till södra Frankrike och till Cannes.
Vintertid var Edelfelts enda kontakt med naturen parkerna och de formklippta trädgårdarna i Paris. Sommartid ville han att villans älskade ”dygdernas” trädgård, skulle vara halvt förvildad, halvt välskött. Det var hans barndoms och renhets trädgård i motsats till Paris världsliga djungel. Speciellt förtjust var han i trädgårdens vallmo, solrosor och stockrosor. Blomsterängen var för Edelfelt en symbol för friheten, men samtidigt också för förgängligheten. Under sommaren erbjöd Haiko och dess halvt förvildade trädgård Edelfelt en skyddad hamn, fantasi och frid. Sommaren innebar för Edelfelt en återkomst till barndomens förlorade paradis, där solen alltid skiner. Samma förgänglighetsperspektiv kan man också hitta i målningen ”Utsikt från verandan på Haiko”. I mitten till vänster av verket finns en stor, klockformad blomsterkruka, som under årens lopp gått sönder och försvunnit tillsammans med resten av trädgården. Lyckligtvis har bitar av krukan bevarats. och kan ännu beundras i Alberts Edelfelts Ateljé.

Till sommaren hör en otrolig förväntan och rädsla. Varje sommarkväll har också smak av förlust, samtidigt vet man att det finns allt färre sommardagar kvar och dagarna jagar i väg mot hösten. Till de vackraste sommardagarna hör det till att trängta och längta.

Fotografi. Alexandra och Erik Edelfelt på verandan till villan i Haiko ca år 1900. Borgå Museum.

Sommarlivet på Haiko var fridfull familjegemenskap. På terrassen till villan i Haiko sitter Albert Edelfelts mor Alexandra och hans son Erik i början av 1900-talet. Om man tittar noga, skymtar samma klockformade kruka som i verket ”Utsikt från verandan på Haiko” bakom Erik.  (MK)

Otryckta källor:

Syrjäläinen, Hanna-Kaarina: Haikossa syntyneiden teosten mallit; Edelfelt -esitelmä.

Källor:

Kortelainen, Anna 2004. Puolivilli puutarha: Albert Edelfeltin Haikko. Helsinki: Otava.